✫

Samtidigt som jag mår askasst pga av lunginflamationen så mår jag bättre än någonsin.
Jag har nu fått någon som jag kan kalla min. Bara min.
Du är det finaste man kan tänka sig, den bästa, underbaraste, vackraste.
Du är min Adéle. Ingen/inget kommer någonsin få mig att vilja släppa taget om dig.
Inte ens dem där dumma monstrerna i din kropp kommer göra nån inverkan om vad jag tycker om dig.
Du kommer alltid vara samma person inombords. Den personen som jag föll för.
Jag kommer alltid att stå vid din sida, speciellt nu när du har det kämpigt.
Du gör mig så sjukligt glad och får mig att känna mig speciell.
Jag är alltid med dig hjärtat <3



Det är nu sjunde dagen jag ligger i princip däckan av lunginflamationen.
Jag hostar så mycket så kroppen knappt klarar av det.
Låter som en liten målbrottspojke när jag pratar.
Och orkar inte gör ett skit, ställer jag mig upp så känns det som att jag ska svimma.
Har dock inte den där jäkla 40 graders febern längre, det är tack vare pencillinet jag käkar.
Ska ringa till läkaren imorgon och hoppas på sjukskrivning annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.



You said Hey
And since that day
You stole my heart and you’re the one to blame
Yeah
And that’s why I smile
It’s been a while
Since everyday and everything has felt this right
And now
You turn it all around
And suddenly you’re all I need
The reason why
I smile