✫

Saker och ting blir inte alltid som man vill.
Hur mycket man än så gärna ville att det skulle funka så räcker det inte alltid till.
Flickan som en gång bara var min är inte det längre.
Det känns som att jorden ska gå under men sån tur har jag väl ändå inte.
Alla ska väl gå igenom detta minst en gång i livet.
Men aldrig att jag skulle kunna tro att det skulle vara så här jobbigt.
Känns inte som att det är nått som man behöver i sitt liv men det som inte dödar en gör en starkare.

Det är bara att bryta ihop och komma igen.
Återkommer om ett sekel när allt känns bra igen.


Folk säger "Håll dig sysselsatt!" "Gör bara saker som du tycker är roligt!" "Jobba så mycker du kan."
Ja det är på dagen det men när man ska gå och lägga sig då? När man ska försöka sova. Hur håller man tankarna borta då? Hur håller man borta alla dessa tårar och smärtan i bröstet när man ligger ensam?