Inte som alla andra

Ibland blir jag bara så jävla trött på mig själv att jag ska vara så sjukt feg! Varför är jag så rädd att göra bort mig? Eller inte göra bort mig...ta chanser helt enkelt.

Min ena hjärnhalva säger "Jag vill! Jag gör det! Vad är det att hålla på egentligen? Go for it before it's too late!" men sen så kommer den andra halvan och kastar allt i fördärvet och hoppar, stampar och kliver på det och säger "Nej, herregud! Så kan du inte göra! Tänk om det händer, eller det där kanske! Hur ska du göra då? Nej gör det inte, du kommer inte klara det."
Och självklart så ska den negativa halvan vara starkare! Som alltid. Jag borde ju inte bli förvånad.



Det första jag såg när jag vaknade imorse och kollade ut var att det vräkte ner snö. Kändes ju inte helt okej om ni frågar mig. Det är maj och jag vill INTE ha snö nu.
Det övergick i regn när jag var och jobbade vid hundarna. Och på eftermiddagen började det hagla och nu regnar det...kul! Nej inte direkt. Aprilväder i maj.


Jag högg mig med konservöppnaren i handen för nån dag sen, det var "jätteskönt", krossade stortån ett antal gånger när jag hjälpte mamma att flytta ett skåp och så halkade jag på trappan vid hundpensionatet idag.
Jag hade funderingar på att fortsätta ligga kvar och dö på platsen. Men det blev kallt så jag gick in.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0